Tioårige Bobby hade en utvecklingsstörning och adhd, vilket enligt läkarna gjorde att han befann sig på en femårings intellektuella nivå. Han bodde tillsammans med sin mamma Niina Äikiä och hennes pojkvän Eddy Larsson på en gård i Malmbäck i norra Småland dit de flyttat sensommaren 2005.

Bobby gick i särskola, och trivdes bra. Särskilt gillade han gymnastiken och att ­bada i simhallen tillsammans med klasskompisarna.

På gården där Bobby, mamman och styvpappan bodde höll Eddy både höns och får. Tioårige Bobby tyckte mycket om djuren, även om han var lite rädd för hönsen – i alla fall i början.

I slutet av sitt liv sov han ibland i hönshuset – för att komma undan moderns och styvfaderns våld.

 

Den 14 december 2005 ringde Bobbys mamma till skolan och lät meddela att Bobby hade blivit sjuk och inte skulle komma till skolan på några dagar. Han återvände aldrig.

Hans sista månad i livet var fylld av våld.

Mamman berättade senare i polisförhör att pojken dagligen utsattes för övergrepp i hemmet.

Vid ett tillfälle, berättade mamman, bar hon och styvpappan tillsammans ut ­Bobby, naken och bunden vid en stol, till fårhagen. Där förde de det strömbärande elstängslet mot pojkens händer och fötter. Men de slutade inte där, utan gav ­honom också elchocker mot hans könsorgan.

Så gott som varje dag fick pojken stryk, vanligtvis med vedträn, men också med händerna eller med en livrem.

Om Bobby gjort något som modern och styvfaderns uppfattade som fel tvingades han vara utomhus, trots vinterkylan. Ibland fick han ha kläder på sig – andra gånger tvingades han ut i snön naken.

En annan gång, när pojken satt bunden på en stol och misshandlades med ett vedträ, bajsade han på sig. Styvfadern tog då av honom kalsongerna, och trädde dem över pojkens ansikte och mun.

– Det är så man gör med hundar, ska Eddy ha ­förklarat.

 

Tortyren fortsatte. Förundersökningen är full med detaljerade beskrivningar av hur de utsatte Bobby för olika övergrepp.

Vilken dag Bobby dog ­kunde dock aldrig fastställas.

Men i förhören berättar mamman vad som hände den där dagen.

Bobby, styvfadern och modern var utanför huset på gården. Det var mitten av ­januari 2006. Det var kallt.

– Jag var berusad. Jag minns inte hur han kom ut ur huset eller hur kläderna kom av honom. Men han får lägga sig i snön, på rygg.

Då tar styvpappan en skyffel, berättar Bobbys mamma.

– Han skyfflar snö på Bobby, så hela kroppen täcks, utom huvudet.

– Sedan kommer Bobby upp ur snön, men han puttar ner honom och lägger snö på honom igen. Och säger åt honom att ligga still.

Den tioårige pojken säger att han är kissnödig.

– Han får gå och kissa vid syrenbusken, men det kommer inget kiss. Bobby säger att han är färdig.

– Varför har du inte kissat, varför ljuger du? säger styvpappan.

Mamman sätter sig grensle över sin son som åter ­ligger i snön.

Styvpappan sätter sin känga i bröstet på Bobby och trycker till.

Till slut bestämmer de sig för att gå in. Men pojken kan inte gå själv – de tvingas ­bära honom.

De sätter Bobby på en stol vid vedspisen. Han försöker resa sig, men styvpappan beordrar mamman att hålla fast Bobby medan han tar fram silvertejp och tejpar fast pojkens ben och armar.

Senare på kvällen skär de loss tejpen, bär upp Bobby till hans rum och lägger ­honom i hans säng.

När styvpappan efter ­maten går upp för att titta till Bobby är han livlös.

Han är död.

Mamman berättar att hon tar en whiskey för att lugna ner sig. Sedan lägger hon sig för att sova.

– Jag somnade ganska snabbt.

 

Morgonen därpå placerade de Bobbys döda kropp i en säck och diskuterade vad de skulle göra med den. Att gå till polisen var inget alternativ – de skulle genast se alla skador på pojkens kropp, resonerade de.

Till slut bestämde de sig för att sänka Bobby i en sjö. Någon dag senare körde de till Lovsjön, där de sågade upp ett hål i isen med motorsåg innan de åkte hem och hämtade Bobbys döda kropp och körde tillbaka till sjön.

De virade in kroppen i kättingar och lät den glida ner i det kalla, mörka vattnet.

 

En kort tid senare, den 29 januari, gav de sig i väg på en resa. Vid informationsdisken på Bäckebols köpcentrum i Göteborg anmälde de Bobby försvunnen. Han hade, påstådde de, ­väntat i bilen och när de kom ut var han borta.

Efter att ha sökt efter ­pojken i flera dagar började polisen ana oråd, och den 14 februari anhölls Niina och Eddy. Efter ett par dagar kunde mamman inte ljuga längre och berättade var Bobbys döda kropp fanns.

Hon och styvfadern åtalades för mord, men dömdes för grov misshandel, grovt vållande till annans död, olaga frihetsberövande, grovt olaga tvång, brott mot griftefriden och grovt falskt larm.

I domen mot dem skrev rätten:

”Det är svårt att föreställa sig fysiska eller psykiska övergrepp mot ett barn som kan vara mer hänsynslösa än de Eddy Larsson och Niina Äikiä har utsatt Bobby för.”

Fy fan !!

Straffet blev tio års fängelse.

Mamman släpps fri

Torterade sonen Bobby till döds – nu slussas Niina, 36, ut i samhället