Spårlöst försvunnen.

 

Jag kan inte med ord riktigt beskriva känslan av att se min vän Jessica idag.

Vi möttes i Haninge C och vi bara kramades och kramades och båda började gråta, glädjetårar såklart.

Jag tror vi båda (i allafall jag) var lite nervösa.

 

Totalt super happy.

 

Har ni sett spårlöst försvunnen ?

 

Ni vet när man har letat efter en släkting och tillslut så får man träffa den personen...

  Och det är sååååån glädje.

 

Jag kan ju bara svara för mig själv hur jag kände det men J började oxo Gråta av glädje så jag tror det var ömsesidigt.

 

Det är helt sjukt egentligen för vi bor bara en kvart bort från varann liksom.

 

Vi 2 vet allt om varandras uppväxt och J har alltid funnits där men ändå så har vi knappt haft någon kontakt till & från .

vi har aldrig haft något otalt med varann.

 

Jag gjorde mina dåliga val när jag var yngre och försvann en del från Skogås gänget men vi har hörts till & från under åren.

Alla har bildat familjer och har sitt liv liksom.

 

 I dag när vi skulle skiljas efter 3 timmar så ville jag nästan inte lämna J. Vi hann bara snudda  saker lite på ytan och jag tror vi skulle behöva minst en vecka ihop för att babbla om ditt & datt

Men jag är så glad....

 

 

                                  Jag älskar dig Jessica. Du e en pärla.

 

  J var sig lik. Lika rolig & gullig och samma miner och kroppsspråk som förr Underbart.

 

 Ja Ja  ska kanske sluta tjata om det här nu HAHAHAHA

 

 Nu ska jag bara mysa hemma, planen var att klippa gräset men det har redan börjat regna lite så jag får se om jag ger mig på det nu.

 

    Ha det finast / Maria

 

 

 

 

 

 

:) Tack, detsamma Maria!
Min känsla var precis likadan!
Jag log hela vägen hem!! :)
Puss å Kram

Låter härligt :)

Vad häftigt att ha haft kontakt så länge! :)

Kraam!