Starkt möte
I dag när jag lämnade riksäpplet så passerade jag arbetsförmedlingen och där på en parkbänk satt det en ensam kille med en bolagskasse och en bira i handen.
Jag tittar lite extra och ser helt plötsligt att det är en barndomsvän till mig som jag alltid tyckt mycket om.
Han är snygg, biffig, isblåa ögon och stor som en björn och han ser livsfarlig ut men han är en av den snällaste och roligaste människan jag träffat och umgåtts med.
Han märker väl att jag tittar på honom och han tittar tillbaka en stund med rätt döda ögon.
Sen ser han att det är jag och han skiner upp som en sol med sitt fina leende, dock sämre tänder sen jag såg han sist då han alltid har haft perfekta kritvita tänder.
Jag får en sån bamsekram.
Han doftar inte gott längre utan det luktar rök, alkohol och smuts.
Min fina Vän...
Han är fortfarande skitsnygg och brun för han är väl mest ute på bänkarna.
Jag slog mig ner med honom i 20 min på parkbänken och han frågade hur det var med mig och H.
Vi är båda vänner med honom då vi alla är från Skogås.
Folk tittade på mig när jag satt med honom där på bänken , han med sin öl i handen.....
Jag kände bara att jag måste få höra hur det var med honom, vad han gör nu och vart han bodde osv.
Han fick bara prata av sig en stund.
Det är nämligen så här
Den här killen är lika gammal som mig, född 69
Han var dö kär i sin flickvän som vi träffade några gånger, dom var oxo tillsammans väldigt länge och hade barn ihop.
Han har också barn i ett tidigare förhållande.
En dag så fick tjejen hans väldigt ont i magen, pang bom
Hon stod inte ut och åkte in på sjukan.
Det visade sig att magen var full med cancer och 3 veckor senare dog hon.
Detta var något han inte mäkta med och han lever fortfarande i sorg trots att det nog är 6 år sen typ.
Han gick ner sig totalt med alkohol, droger.
Nu var det tydligen bara alkohol och sen rökte han Hasch i bland, men inget pulver längre...
Han fick prata av sig idag och jag tog hans hand och höll den i min.
Han hade ingenstans att bo, så han bodde hos en vän i Trånkan.
Han får bara träffa sina barn någon halv timma i månaden, då oftast i parker eftersom han inte har ett boende.
Så jäkla tragiskt.
Jag frågade honom om han hade planer på att söka hjälp, om inte ungarna var viktigare än alkoholen
då svarade han bara , det är det ända som dövar smärtan.
Ja jag vet inte vad man ska säga, för mig är det ju så självklart att mina barn är viktigaste för mig och skulle gå före allt annat men jag har ju heller inte mist någon som står mig otroligt nära.
Jag kan inte veta...
Men det var ett starkt möte och när jag skulle gå stod han bara och krama om mig och jag tittade in i de isblåa ögonen och sa
- va rädd om dig , vi tycker om dig jag & H
vi vill att det ska gå bra för dig och du vet vart vi finns om du vill komma förbi BB och prata.
Då får han tårar i ögonen och svarar
- Det är ömsesidigt Maria, hälsa gubben...
Ville typ bara slita hem han från bänken, ta hem honom, låta han duscha och bara sitta och surra med honom men det går ju inte.....
Vi skiljdes men jag har väldigt svårt att sluta tänka på honom.......
livet e orättvist.
Love Maria
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det märks att du är en väldigt god människa, finns inte många som du. Du är guld.
Postat av: Annica, systeryster
Åh va sorgligt. Så fint av dig att stanna upp och lyssna. Många skulle nog bara gå vidare även om det va en gammal vän. Man blir så ledsen att livet är så orättvist. Fuck cancer!! Kanske gav ert möte honom lite extra kraft och energi att ta tag i sitt liv... Man kan ju hoppas det iaf. Kram värdens finaste syster <3
Svar:
Maria Höglund
Postat av: Medberoende
Usch vilken jobbig läsning... Ja livet är orättvist...
När sina egna problem inte längre blir problem...
Stackars honom och stackars hans barn!
Fint av dig att sätta dig bredvid och lyssna
Kraaam och godnatt!
Svar:
Maria Höglund
Postat av: Henrik Olsson
Oj :(
Trackback
