Föräldrasnack

Häromdagen satt jag i min egen värld på balkongen , då kommer kalle ut och säger

- morsan kan du hjälpa mig och fixa lite mat

Jag reser mig bara upp och säger självklart...

 

För mig är det så självklart, det känns inte som ett måste eller att Kalle är lat eller inte kan fixa själv.

 

I går pratade Sandra, jag och H om hur Max ska klara sig utan mig i Thailand i 3 månader och hur Kalle ska klara sig själv för att jag bara hjälper dom med allt.....

 

Jag och mina grabbar pratar ofta i telefonen flera ggr om dagen även fast vi bor ihop, vi kan surra om allt och jag finns alltid där och Max är väldigt mammig på ett gulligt sätt, han vill prata, han vill aldrig vara osams med mig, han vill kramas mycket, Kalle är oxo mammig fast på ett annat sätt.

 

Jag har aldrig varit i från mina killar mer än 1 vecka i taget. Och då pratar vi 5 ggr på  22/ 18 år

 

 Jag känner att det är en blessing att få göra allt detta för mina barn, jag kommer alltid hjälpa dom med stora och små saker om jag kan och orkar.

Jag ser det som ett privilegium att få vara med dom så mycket som möjligt.

Sen kan jag också ha dagar när dom får göra allt själva för jag har en SÅN  där låt mig vara dag...

 

Jag har aldrig haft möjligheten att skämma bort mina barn med massa materiella saker för jag har aldrig haft bra ekonomi och kommer inte ha det heller ett bra tag framöver.

 

Jag kunde inte ge och kommer inte kunna ge mina barn massa pengar när dom fyller 18 år.

Många föräldrar sparar ju barnens barnbidrag under hela deras barndom 0-18 för att sen ge det till sina ungar som en första slant livet typ till lägenhet eller körkort.

 

För mig har en sån sak  varit omöjlig, jag har inte haft råd att spara en krona.

 

Max och Kalle har alltid  jobbat på loven för att få lite extra pengar , Dom har köpt sina mobil telefoner själva och Kalle som köper massa dyra märkeskläder får bidra med en stor del själv.

Max fick börja betala hemma direkt när han fyllde 18 år och samma sak gäller ju Kalle. (om de jobbar )

 

Jag försöker fostra dom på bra sätt och ingen av dom tar saker för givet.

 

Men en sak dom kan ta för givet är att så länge jag finns på jordelivet så kommer jag göra allt för mina barn

Jag kommer skämma bort dom på mitt sätt. Jag tror dom uppskattar mer att dom har en morsa som finns där än att dom har nyaste datan, nyaste Iphone 6 , dyraste kläderna när dom har knappt fyllt 10 år

 

Självklart hade jag önskat att jag hade en slant var till Max & Kalle för en insats på en lgh men det är ju därför jag har en stående rad på LOTTO  (blink)

 

Det bästa beviset att man har lyckats med sin barn  är när andra människor,

familjen eller vänner säger så här

 

                       - va dina barn är trevliga,  snälla och väluppfostrade......

 

                                      Älskar er härifrån till evigheten

 

 

 

 

 

 

 

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Du är en så grym och ibland lite för snäll morsa 😻 förstår att Max är mammig när han har växt upp med en sån mamma som du är Maria

Intressant inlägg att läsa! Litegrann kan även jag känna igen mig i, speciellt det med det materiella. Även om det var jobbigt när jag var yngre då jag alltid var den som hade det sämst ställt (många snäpp under) än mina vänner så har jag samtidigt lärt mig pengars värde lite bättre i samband med det!

Kraaaamar till dig!